1868-1940
French
Edouard Vuillard Galleries
Jean-Edouard Vuillard, the son of a retired captain, spent his youth at Cuiseaux (Saone-et-Loire); in 1878 his family moved to Paris in modest circumstances. After his father\'s death, in 1884, Vuillard received a scholarship to continue his education. In the Lycee Condorcet Vuillard met Ker Xavier Roussel (also a future painter and Vuillard\'s future brother in law), Maurice Denis, musician Pierre Hermant, writer Pierre Veber and Lugne-Poe. On Roussel\'s advice he refused a military career and entered the Ecole des Beaux-Arts, where he met Pierre Bonnard.
In 1885, Vuillard left the Lycee Condorcet and joined his closest friend Roussel at the studio of painter Diogene Maillart. There, Roussel and Vuillard received the rudiments of artistic training. Related Paintings of Edouard Vuillard :. | The newspaper the breakfast table | Thadee Natanson | Wilma | LuSaiEr | Lunch | Related Artists:
Ecce Homoare the Latin words used by Pontius Pilate in the Vulgate translation of the John 19:5, when he presents a scourged Jesus Christ, bound and crowned with thorns, to a hostile crowd shortly before his Crucifixion. The King James Version translates the phrase into English as Behold the Man. The scene is widely depicted in Christian art.
The Ecce homo is a standard component of cycles illustrating the Passion and Life of Christ in art. It follows the Flagellation of Christ, the Crowning with thorns and the Mocking of Christ, the last two often being combined. The usual depiction shows Pilate and Christ, the mocking crowd and parts of the city of Jerusalem.
But, from the 15th century, devotional pictures began to portray Jesus alone, in half or full figure with a purple robe, loincloth, crown of thorns and torture wounds, especially on his head. Similar subjects but with the wounds of the crucifixion visible (Nail wounds on the limbs, spear wounds on the sides), are termed a Man of Sorrow(s) (also Misericordia). If the "Instruments of the Passion" are present, it may be called an Arma Christi. If Christ is sitting down (usually supporting himself with his hand on his thigh), it may be referred to it as Christ at rest or Pensive Christ. It is not always possible to distinguish these subjects.
marie suzanne giroust roslinMarie-Suzanne Giroust, född 9 mars 1734 i Paris, Frankrike, död 31 augusti 1772 i Paris, var en fransk konstnär, i huvudsak verksam inom pastellmåleri. Hon var gift med den svenske porträttmålaren Alexander Roslin från 1759 till sin död.
Dotter till Barthelemy Giroust och Marie Suzanne Leroy. När Giroust var sju år gammal, dog hennes far som var juvelerare. Fyra år senare dog även hennes mor, och hon flyttade in hos släktingar. Arvet efter fadern gav henne möjlighet att uppta målarstudier. Hon inledde sina studier hos Maurice Quentin de La Tour, men det var hos Joseph-Marie Vien hon kom att finna sig tillrätta. I Viens atelj?? träffade hon 1752 Alexander Roslin och blev förälskad. Girousts förmyndare kunde dock inte acceptera den svenske målaren som blivande make, då han var fattig och protestant.[1] Paret kämpade för sin kärlek, och Giroust vägrade att träffa de friare som hennes förmyndare föreslog för henne.[1] Efter medling av bland andra Roslins vän och beskyddare, Comte de Caylus, kunde Roslin och Giroust gifta sig, den 5 januari 1759. Paret Roslin fick mellan 1760 och 1772 sex barn, tre döttrar och tre söner, varav två döttrar och två söner nådde vuxen ålder.
Alexander Roslin erkände offentligen sin hustrus talang som konstnär, och han hävdade att hon var en skickligare pastellmålare än han själv. Giroust invaldes 1770 i den franska konstakademin, Acad??mie royale. 1771 utställde hon sitt porträtt av abb?? Lemonnier, som fick mycket beröm. Hon måladet i pastell.
Marie-Suzanne Giroust avled i bröstcancer i slutet av augusti 1772.
Francisco Pedro do AmaralAmaral, Francisco Pedro do (1790 - 1831)
painted Portrait of Domitila de Castro Canto e Melo, Marquise of Santos in 19th century